Det finns så mycket här i livet man tänker på. Allting mellan himmel och jord, som man inte får svar på, som stör oss. Tonåren är nog den svåraste tiden i livet, antar jag. Man förändras och försöker hitta sig själv. 

Det är så svårt att veta vad alla tänker och tycker när man inte känner varandra. Jag är den personen som drar sig undan i ett sådana läge, då jag inte känner personerna så väl. Jag vill inte skämma bort mig, göra något pinsamt. I detta inlägget tänkte jag snacka om mig och mina tankar. Nu har jag haft bloggen i snart 8 månader tror jag, men jag har inte skrivit ett så personligt inägg än. Men nu är tiden här för mig att dela det som snurrar i mitt huvud. 

 

En av mina stora tankbubblor, som jag verkligen tycker är lite iriterrande är att jag hela tiden får tvångstankar. Jag kommer själv på saker, som jag på något sätt inte får bort. Till exempel när jag spelar innebandy, då ploppar det ibland upp i mitt huvud att jag inte får nudda sträcken på golvet när jag springer. Är det bara jag som får sådana tankar? Så galet jobbigt ... men jag gör det ändå, fast jag vet att det bara är min hjärna som kommer på det. 

Andra tvångstankar är då jag måste göra någonting, tex. knäppa i fingrarna, X antal gånger innan jag kan göra nästa sak. 

 

Visst finns det någon, kanske där du bor, på din skola som du gillar. Eller så har du redan din kärlek, lyckos dig! Personen sitter hela tiden på din näthinna och du kan inte sluta tänka. Leendet finns hela tiden i ditt huvud. Jag har ganska svårt för att prata om kärlek. Det kan vara lite roligt att tjatra med kompisar om det, men när det kommer till släkt så tycker jag det genast att det är pinsamt, då håller jag tyst. Alla vill nog vara med om att ha någon vid sin sida, utöver vänner. Det värsta är när personen i dina tankar redan har någon, det suger. 

Visst läser eller har man läst i tidnigar och böcker att man bara ska glömma personen, men liksom skojjar ni?! Det är omöjligt, för varje gång du möter personen i korridoren så glittrar denns ögon ... 

 

Gick provet som du hade tänkt dig eller gick det tvärt imot?

Jättemånga tankar om plugget, skolan, fritiden osv ploppar upp i mitt huvud varje dag. Jag oroar oss över småsaker och mår dåligt över det. Jag själv är en väldigt känslig person, så jag blir väldigt ledsen om jag gör fel och misslyckas. Jag tror att livet går ut på att lära sig. Vi alla föds som oslipade diamanter som med tiden blir slätare och slätare. 

Jag brukar oroa med över småsaker som inte ens har hänt, vilket stressar upp mig. Försök att skjuta bort dom tankarna!

 

 

Det här var ett annorlundare inlägg än vad jag brukar lägga ut, men ibland får det väll bli så. Detta var då om mig och mina tankar, kanske ni också tänker som mig? Ha det bra iallfall, adíos! ♥